Allt jag vill är att du ska hålla om mig och säga att allt kommer ordna sig, att du gjort ett misstag och att vi kan lösa detta tillsammans. Men det skrämmer mig att det bara skulle ske i mina drömmar. Som en pil skjuten rakt i hjärtat, som ett slag i magen, som att någon släppt en bomb rakt i huvudet på mig. Det enda jag tänker på just nu är smärtan. Känslan av att du inte längre är min går inte att beskriva. Jag är tacksam för de månader du funnits där och fått mig att må bättre även om jag hade hoppats på fler.